Fredrik låter sig själv vara konfliktpunkt i frågan om trygghet och omsorg. För det är en känsla som han inte blir av med när Pia och Viktoria pratar om detta. En känsla av något gammalt och avklarat, för konflikterna i dagens politik handlar väl om andra frågor? Även om Fredrik vet att deras hållning går mycket djupare än så, kan han inte komma utan frågan, på vilket sätt är trygghet och omsorg relevanta idag?
Vi inleder säsong två med att ta oss an den senaste tidens händelse med coronaepidemin och vad den skapar i fråga om osäkerhet. Och vad den osäkerheten i sin tur gör med vår syn på världen och det gemensamma.
I denna nya säsong kommer även producenten Fredrik att höras lite då och då.
Välkomna!
Hej alla!
Som ni kanske märkte så hamnade vi i en utförsbacke av samsyn och
konfliktfri slapphet i poddarna vi gjorde i slutet av förra året och i
början av 2020.
Vi funderade på vad som fattades oss och fann att vi hade börjat
glömma två grundläggande ingredienser som behövs för att fördjupa
samtal och tänkande. Två grundprinciper som visat sig oumbärliga i
undervisning och på de ekofilosofiska verkstäder som vi drivit under
många år.
Det ena är att utgå från en enda frågeställning som är tillräckligt vid –
luddighet är ingen nackdel – för att tvinga fram definitioner och
klargöranden. Det andra är att använda konflikten som drivmedel. Det
finns mycket att hämta genom att hålla sig inne i konflikten. I
konfliktens kärna blir mycket synligt.
Så nu tar vi nya tag. I de nya poddarna har vi gjort oss vida
frågeställningar som kräver klargöranden och dessutom fört in en
välgörande Joker. Vår producent Fredrik får nu vara djävulens
advokat och sätta lite sprätt på oss. Vi tror och hoppas att det ska
tillföra mer energi och mening.
För att undvika att vi går ner oss i självupptagenhet så vore vi
tacksamma för att ni, kära lyssnare och läsare, utmanar oss genom att
skicka frågor. Vad funderar du på? Frågorna behöver inte vara
genomtänkta och välformulerade. Vi tar emot allt och väljer att skriva
eller samtala om det vi tycker är mest spännande att jobba med.
Pia
Vad kan då en möjlig berättelse innehålla? Pia och Viktoria fortsätter att fundera kring berättelserna om världen och hur de förhåller sig till verkligheten.
Samtalet utgår från idén om individualism och separation som en (omöjlig) väg till frigörelse, via det icke-förhandlingsbara, till att slutligen landa i allas vårt ömsesidiga beroende och tillvarons osäkerhet. Och utan att komma fram till några svar skissar de på något som vi tänker saknas idag.
Pia intervjuas av Viktoria om något som de pratat en del om, nämligen berättelser om världen. I detta första avsnitt introducerar de en rad funderingar och de omöjliga berättelserna behandlas. Vad bygger de på och varför fungerar de inte?
Medverkande är Pia Skoglund, ekofilosof och Viktoria Deeb Klint, ekofilosof och religionsvetare.
Vi besöker Lesjöfors museum, som är ett nutidshistoriskt dokument av en plats och delar av det som har präglat den under 50-, 60- och 70-talen, och får här fatt i en annan syn på människan i en tid då resultatet av det arbete som utfördes var tydligare och där konkurrens inte var den centrala drivkraften.
Det blir en skiss till en annan samhällsvision och vad som skulle kunna hända i den. Om begäret efter meningsfull sysselsättning och att känna det levande.
Från en föreställning om världen som stillastående och oss själva som dess maskinskötare till en där allt är i ett ständigt pågående och interagerande.
Medverkande är Pia Skoglund och Viktoria Deeb Klint.
Vi samtalar kring några av våra tankar om sådant vi plockat upp i medierna under hösten. Bl a om hur ett samhällsklimat hårdnar och hur politik faktiskt får praktiska konsekvenser för människor, alldeles på riktigt. Vi kommer in på människosyn, ideologi och individualism. Från talet om allas lika värde till något annat, som sker i praktiken; en möjligen underliggande hobbsiansk syn på människan som girig och egoistisk, fokuserad på sin egen vinning; ett samhälle som uttrycker behov av alltmer kontroll.
Vi talar även om Hannah Arendt, ondska, rättfärdigande, samt om förhoppningen att gå från det mekaniskt individualistiska till det organiskt gemensamma.
Medverkande är Pia Skoglund och Viktoria Deeb Klint.
Kvällen före julafton. Äntligen.
Det har varit en märklig tid. Som så många gånger förut har resan mot julen inte bara varit glad. Många omkring mig har dött i adventstid under åren. Sorg och saknad har blandats på ett märkligt sätt med uppgiften att fullfölja en livsbejakande ritual. Jag frågade ett av mina barnbarn vad det bästa med julen är. ”Att alla alla alla är tillsammans jättemycket” svarade hon. Så när sorgen slår till får man väl gråta en liten stund och sen fortsätta vid spisen. För barnets önskan och begäret till liv och relation måste ta plats. Liv och död händer alltid och alltid samtidigt.
Men nu kan det börja. Det finns mat, huset är städat, allt är rustat. Nu kan vi för en tid släppa taget om ljuset, dagen, det synliga och tydliga, det nyttiga, det effektiva och vila i tystnaden, musiken, människorna, ljusen, skuggorna. De mörka hörnen får kanterna att försvinna, allt blir mjukt och hemlighetsfullt.
Så nu blir det lite hejdå till yttervärlden ett tag. Staten och kapitalet får göra som de vill. Just nu är det inte tid för att bry sig om just det. Om vi har tur kanske de inte heller orkar anstränga sig på ett tag. Låt oss alla ta lite time out och vända blicken nån annanstans – eller blunda en stund och bara lyssna och lukta. Gran, skinka, glögg, snaps, lite fyllesorl och barnastoj. Det räcker så för mig nu. Kroppen och själen måste få sin egen o –ordning.
Så nu är vi framme vid mörkrets port. Kliv på och njut. Snart är det för sent!
Jag återkommer kanske när vi kommer till nästa viktiga plats i denna långa, långa ritual. Man vet aldrig riktigt säkert i denna tid bortom tiden.
Jag önskar er alla en god och fridfull och märkvärdig jul!
P.S. Lyssna gärna på Julvisa i Finnmarken av Dan Andersson med nån bra artist, det hjälper. Eller Vår julskinka har rymt om du vill ha nåt roligare. Eller The Chieftains o Jackson Browne The Rebel Jesus eller sjung nåra Staffansvisor eller… eller…D.S.
Listan 1 Det här har jag:
Jag har mat så det räcker för kalas för 25 personer vare sig de äter gris eller inte.
Jag har en gran som jag tror klarade återupplivningen.
Jag har presenter till alla och några fler.
Jag har godis och kakor så att ingen kan gå ut med julen från mitt hem.
Jag har massor med musik som vill bli spelad eller sjungen.
Jag vet att tomtarna finns. Jag tror jag vet hur dom ser ut och vad de gör och hur de gör det. Jag har mat till dem också. Inte gröt. De som är härikring vill ha snaps och skinkmacka.
Det är okej med allt jag inte hann. Det viktiga finns.
Jag har tid.
Jag kan stanna hemma.
Listan 2 Det här önskar jag:
Några klara nätter. Längtar så efter stjärnorna.
Jag vill gärna ta emot en liten gåva från nån i den gåvoritual som tar fart i morron. Jag önskar så att kapitalet höll sina skitiga fingrar borta från den!
Att inte människor skulle behöva sträva så. Mindre lönearbete, mindre skola. Mer tid åt alla!
Snö
Och snälla tomten! Jag vill så gärna ha en bra stålborste och en talmeter och en laddare till AAAbatterier.
Tack!
Gomorron. Nu har jag ätit frukost före småfåglarna i många dagar. Den här veckan har varit den värsta delen av vägen till julen. Tidiga morgnar, totalsabbad dygnsrytm, listorna med ”att göra” och ”att tänka på” är smifulla. Det räcker inte längre med post it–lappar. Nu är det baksidan på A5 kuvert som gäller. Ögonen på vägen och inte släppa fokus ett ögonblick. Men belöningen kommer…
Det mest störande i den här fasen är lönearbetet. Den maskinen tar ingen som helst hänsyn till några andra behov än sina egna. Och till dem hör sannerligen inte att upprätthålla relationen till det föränderliga, det levande eller det hel-iga. Från det hållet finns bara käppar i hjulet att vänta. Som en självupptagen, övercurlad person som får spel om den inte får all uppmärksamhet. Var är den vuxne i det rummet? Det har gjort mig lika förbannad varje jul de senaste 45 åren. Hur understår det sig?!
Men det finns också annat. En underbar stjärnhimmel för några kvällar sedan. Himlaälgen for fram med långa kliv med jägarna i hasorna. Men ännu håller han undan. Det finns också massor av köttbullar och Jansson till minst 20 personer i frysen. Småbarnens paket är färdiga. Och mitt spännande julgransprojekt – att försöka få granen vi hade på byns julbord att ha ett andra liv hos mig – är igång. Det hela är mycket spännande.
Och på helgen var JH och jag i Uddevalla och spelade och festade med S och JA. Vi sjöng, åt och drack rom och kollade youtubeklipp med massor av olika musik i evighet i nattmörkret. Låtarna vi spelat i 15 år fick nytt liv alldeles av sig själva. En ny stämma här och en basflöjt där och vips så var det en ny låt. Hur går det till?
Jag älskar upprepningarna och de förändringar och den pånyttfödelse de ger upphov till. Är en tillräckligt ihärdig så frigör sig nya oväntade variationer ut ur det till synes redan färdiga. Det är härligt att inte hitta på, inte vara kreativ, utan att hålla i och köra på tills saker förändras av sig självt. För det gör de. Det är nog så allt levande gör. Evolutionen hittar ju inte på något. Den låter sig göras genom oändliga upprepningar. Granar upprepar granheten, rävar upprepar rävheten och i mötet med andra granar och rävar kommer nya saker och beteenden hela tiden att uppstå. Ingen räv är lik den andra. Ingen gran är lik den andra. Ingen jul och inget mörker är lik det andra. Nånsin. Det här är svårt att uppmärksamma i den ständiga kreativiteten och förändringsbenägenheten. Så jag zappar bort Ernst, skiter i att göra nytt och håller fast vid mina listor. Sen får vi se vad den här julen, det här mörkret för med sig.
Nu måste jag rappa på till stan och handla det sista. Då gäller det att ha tungan rätt i mun. Återkommer om några dagar…..
Listan:
Kolla skafferi, kyl och frys. Vad ska köpas?
Lägga mer kött i saltlag. Koka skinka och annat kött. Dan före dan ska det vara klart.
Lite mer godis och en kaksort.
Städa
Plocka fram alla gamla julgrejer och sätta upp. Behöver inget nytt. Köpt en ny tomte till tomteskåpet på loppis. Det räcker. Den är jättefin. En kan tända ett ljus så att det liksom lyser genom ett fönster.
Julmattan under bordet
Julgranen!!! Vore kul om min återbruksplan funkade.
Julsnapsen – den gamla vanliga med kanel och apelsin. Kanske nån med fänkål också… får se……
Bättra på julpyntet hos hönsen. Lite glitter och nån kula. Det gillar dom.
Baka bröd
Fixa så att alla 25 som kommer på annandan får en liten julklapp. I år blir det mycket porslinstomtar till folket. Har dammsugit loppisarna i stan och hittat några riktigt bra. Generellt är det för lite tomtar på jul. Det finns så mycket okunskap om tomtefolket och kanske också ett sorts smygförakt för tomteheten sen Coca Cola-tomten tog över. Och Coca Cola har sannerligen inte en susning om vad det hela handlar om…
Sov länge i morse och missade den gemensamma frukosten med småfåglarna. De kan ju inte vänta. Dagarna är korta och i stort sett varje ljus stund måste användas. Annars brukar vi äta rostat bröd, ägg, solrosfrön och ister tillsammans på morgnarna. Fast de äter ute och jag inne. Och de dricker inte kaffe.
Nu har vi här i byn tagit oss igenom ett avgörande steg på vägen mot det stora mörkret. I lördags hade vi julfest. Vi är 14 fastboende men till kalaset kom sådär 55 personer. Vi har kört på med julbord i säkert 30 år. Där finns allt: skinka, minst 5 sorters sill och 3 sorters lax, Jansson, doppa, korvar, köttbullar, omeletter, kålrotslåda, paté, ägghalvor, rödbetssallad och mer som jag inte kommer ihåg. På senare tid har det smugit sig in lite mer grönsaker. Sallader och pajer med grönkål, citrus, valnötter. Det finns hembakat bröd. Allt är hemlagat av den vanliga besättningen: U och U, S, R, K, P, N, J, M och J&L. Och så vår nya, J, som flyttat till byn med 4 av sina barn. Den välsignade J som fixade så att barnarösterna kom tillbaka till oss efter 25 års ekande tystnad!
Det här är en fantastisk ritual. Alla julens ritualer är fantastiska! Maten och granen och ljusen lockar människorna ur mörkret. Vi flockas som sagans djur runt elden. Vi delar maten – och spriten också för den delen. Vi fyller rummen med våra kroppars färger, dofter och värme.
Vi tänder bygranar och stadsgranar som blir nav där våra trådar binds ihop. Vi lagar mat som är avsedd att äta tillsammans med vanliga människor eller tomtar eller fåglar eller de döda. Vi lyssnar på och gnolar samma sånger. Strunt samma om det är Last Christmas eller Stilla natt eller Vår julskinka har rymt. Vi har alla gemensamma sånger på Spotify. Du skrålar aldrig ensam!
Mörkrets ritualer innebär att vi vänder oss till varandra. Vi säger till varandra ”Du finns, jag ser dig och jag vet att du ser mig.” I ljuset är det så mycket som stjäl vår uppmärksamhet, i mörkret kommer vi nära. I ljuset blir vi så lätt utspridda, i mörkret förtätas vi. Ditt ansikte blir så tydligt. Din röst likaså.
Nu är andra ljuset tänt och nästa avgörande steg är Lucia. Lucia är nästan oslagbar! Denna fantastiska kvinna som träder fram ur mörkret med skinande vita kläder, röda sidenband och brinnande hår. Men några saker måste jag ha fixade till dess. Jag kursiverar det jag tror är viktigt på riktigt.
Listan:
Lussekatter Köpta är ju helt ok. Men man missar saffransdoften…
Godis; Jag gör det enkelt för mig och gör samma som förra året.
Baka kringlor, Måste ha lite sånt liggande. Vill ju inte att det inte ska finnas något att bjuda oförhappandes besökare på. Ingen får gå ut med julen från mig!
Kolla vilken julsprit jag behöver. Konjak? Rom? Vodka att smaksätta till julsnaps? En flaska Strega? – måste beställas i s f. Göra egen glögg?
Ställa fram den lilla keramiklucian med julgransljus på huvudet och andra Lussesaker. Kanske är det dags för godjul-grejen på ytterdörren? Delikat problem. När ska det göras? När kommer själva Julen? För troende kristna är det enkelt. För oss andra är det lite klurigare.
Fundera på julkort och skriva lista på vilka som ska ha. Julhälsningar är viktiga och jag gillar frimärken och brevlådor. Synd bara att just Post Nord ska hållas med så fina saker.
Kolla lite efter en reservgran om mitt ”ge julfestgranen ett andra liv” -projekt går åt skogen.
Fundera på Lussesånger att sjunga- tillsammans med S när vi åker till Uddevalla och spelar till helgen. Kanske kan vi knacka på hos grannarna och sjunga en stump? Har vi tur och sjunger stämmorna fint kanske vi får glögg…
Fixa saltlagen till julskinkan som ska läggas i salt på Lucia om den ska vara färdigsaltad dan före julafton.
Kolla så att jag har julklappar till alla. Barna är klara men smågrejer till alla vuxna behövs. Ingen får bli utan! Det får bli en loppisrunda. Eller ett gräv i garnlådorna och fram med de grova stickorna. Eller kanske finns något i lådorna med finsaker från när och fjärran. Eller en koll i frysen eller källaren Kanske finns lite bär eller saft eller en korv eller nåt annat som ligger och vill bli behövt.
Slut för nu!
Ta vara på mörkret! Nu vänder det snart och då är det för sent!
Jag återkommer med fler rapporter från denna magiska tid.
Pia
