Gomorron. Nu har jag ätit frukost före småfåglarna i många dagar. Den här veckan har varit den värsta delen av vägen till julen. Tidiga morgnar, totalsabbad dygnsrytm, listorna med ”att göra” och ”att tänka på” är smifulla. Det räcker inte längre med post it–lappar. Nu är det baksidan på A5 kuvert som gäller. Ögonen på vägen och inte släppa fokus ett ögonblick. Men belöningen kommer…
Det mest störande i den här fasen är lönearbetet. Den maskinen tar ingen som helst hänsyn till några andra behov än sina egna. Och till dem hör sannerligen inte att upprätthålla relationen till det föränderliga, det levande eller det hel-iga. Från det hållet finns bara käppar i hjulet att vänta. Som en självupptagen, övercurlad person som får spel om den inte får all uppmärksamhet. Var är den vuxne i det rummet? Det har gjort mig lika förbannad varje jul de senaste 45 åren. Hur understår det sig?!
Men det finns också annat. En underbar stjärnhimmel för några kvällar sedan. Himlaälgen for fram med långa kliv med jägarna i hasorna. Men ännu håller han undan. Det finns också massor av köttbullar och Jansson till minst 20 personer i frysen. Småbarnens paket är färdiga. Och mitt spännande julgransprojekt – att försöka få granen vi hade på byns julbord att ha ett andra liv hos mig – är igång. Det hela är mycket spännande.
Och på helgen var JH och jag i Uddevalla och spelade och festade med S och JA. Vi sjöng, åt och drack rom och kollade youtubeklipp med massor av olika musik i evighet i nattmörkret. Låtarna vi spelat i 15 år fick nytt liv alldeles av sig själva. En ny stämma här och en basflöjt där och vips så var det en ny låt. Hur går det till?
Jag älskar upprepningarna och de förändringar och den pånyttfödelse de ger upphov till. Är en tillräckligt ihärdig så frigör sig nya oväntade variationer ut ur det till synes redan färdiga. Det är härligt att inte hitta på, inte vara kreativ, utan att hålla i och köra på tills saker förändras av sig självt. För det gör de. Det är nog så allt levande gör. Evolutionen hittar ju inte på något. Den låter sig göras genom oändliga upprepningar. Granar upprepar granheten, rävar upprepar rävheten och i mötet med andra granar och rävar kommer nya saker och beteenden hela tiden att uppstå. Ingen räv är lik den andra. Ingen gran är lik den andra. Ingen jul och inget mörker är lik det andra. Nånsin. Det här är svårt att uppmärksamma i den ständiga kreativiteten och förändringsbenägenheten. Så jag zappar bort Ernst, skiter i att göra nytt och håller fast vid mina listor. Sen får vi se vad den här julen, det här mörkret för med sig.
Nu måste jag rappa på till stan och handla det sista. Då gäller det att ha tungan rätt i mun. Återkommer om några dagar…..
Listan:
Kolla skafferi, kyl och frys. Vad ska köpas?
Lägga mer kött i saltlag. Koka skinka och annat kött. Dan före dan ska det vara klart.
Lite mer godis och en kaksort.
Städa
Plocka fram alla gamla julgrejer och sätta upp. Behöver inget nytt. Köpt en ny tomte till tomteskåpet på loppis. Det räcker. Den är jättefin. En kan tända ett ljus så att det liksom lyser genom ett fönster.
Julmattan under bordet
Julgranen!!! Vore kul om min återbruksplan funkade.
Julsnapsen – den gamla vanliga med kanel och apelsin. Kanske nån med fänkål också… får se……
Bättra på julpyntet hos hönsen. Lite glitter och nån kula. Det gillar dom.
Baka bröd
Fixa så att alla 25 som kommer på annandan får en liten julklapp. I år blir det mycket porslinstomtar till folket. Har dammsugit loppisarna i stan och hittat några riktigt bra. Generellt är det för lite tomtar på jul. Det finns så mycket okunskap om tomtefolket och kanske också ett sorts smygförakt för tomteheten sen Coca Cola-tomten tog över. Och Coca Cola har sannerligen inte en susning om vad det hela handlar om…
