Hönsen käkade upp Västeråsgurkorna. De stod på tillväxt i växthuset och jag hade glömt sätta upp kravallstaketet utanför dörren. Skithöns! Får inte glömma att tamdjur och odlande innebär en ständig kamp mot naturen där en aldrig får tappa kontrollen! Men å andra sidan var det åska idag. Och det är ju alltid trevligt. Tänkte läsa Frans Fanon på kvällskvisten. Det är saker han vet om vrede och våld som måste funderas på nuförtiden. Men Fanon var på övervåningen. Orkade inte hämta den efter dagens pyssel. Så det fick bli Tiqqun i stället. Det var bra! Vad är det med somlig filosofi som får hjärnan att brinna, hjärtat att slå dubbelslag och som öppnar en väg som är så äventyrlig och leder så bort från och ut ur de oändliga meningsutbytena, tillsynes åtskilda men ändå alltid innanför murarna? Är det en vansinnig längtan UT som får den sortens filosofi att hitta alla dessa kryphål till något annat? Den franska filosofgruppen Tiqqun känns som en slags filosofins Fast and Furious… ingen har snabbare bilar o coolare förare. Och det är svårt att hitta fler som envisas med att röra sig på gränsen mot det otillåtna eller diskursivt o-fina. Bara detta: ”What Empire demands is not that each conforms to a common law, but that each conforms to its own particular identity.” (s 23 Tiqqun Introduction to Civil War , Semiotext(e) 2010). Under läsandet av de 40 sidor jag orkade med, fylldes hela baksidan på ett A5-kuvert med anteckningar.. får gå vidare med detta. Och med gurkorna. Det fixar sig…
Pia
